Elva bilder från igår som inte var vilken vanlig dag som helst utan Mattias födelsedag. En dag som det länge hade planerats, bävats, misströstats och peppats inför på födelsedagsfesters förväntansfyllda vis. Men det blev grädde på moset och körsbär på tårtan om och om igen, det överträffade sig själv. Och jag som legat däckad en vecka med elak förkylning och ännu elakare visdomstand var vid liv igen. Det var eggs in a basket, mandelkakor och amaretto sours till frukost, av mig fick M en chilliväxt pga nyväckt besatthet av chilli och att vi ska fara till Møn tillsammans, peppen är skyhög. Det var bubbel, lyckokakor och små små pajer till alla när vi samlades i vår lägenhet mitt på dagen och sedan begav oss till Slottsparken med bastmattor, mat för ett helt kompani och krukväxter som inhandlades längs vägen för att bygga vardagsrumskänsla i parken. På picknicken blev vi kvar i kanske tre timmar och badbyxorna som Mattias ordnat till alla fick ligga kvar i sin kasse för ingen kunde slita sig från solen, samtalen, tofun, nektarinsalladen, denna ljuva sommartid som fick vara vår lite till. Och så promenaden hem med kaffepaus och utsträckande på golvet eller divanerna, en andhämtning innan vårt bokade bord på Dubbel dubbel stod redo. Där på uteserveringen inlindad i murgröna och ljusslingor åt vi dimsum och pratade snabbt och djupt i ytterligare timmar innan vi angjorde Grand och där fick jag äntligen dansa över precis hela dansgolvet. Jag mötte hans blick över rummet den dagen och såg lyckan där, kände den i mig. Det var en dag som bara var framåtrörelse, som en våg. Som sommaren 2015's sista perfekta våg.
FESTERNA FÖRSTA ÅRET
Första året på scenskolan har sedan länge passerat och om tre dagar börjar det andra. Bloggrapporteringen från min första tid på skolan har varit ungefär lika med noll så jag tänkte att jag, kanske delvis i syfte att lägga första året bakom mig och gå vidare i life, tjoffar ett väldigt långt inlägg från första året. 99.8% procent av skolan är nötande och slitande i vita repetitionsrum, en vardag svår och nog inte särskilt intressant att översätta i bloggform, så istället dedikerar jag det här inlägget till några av festligheterna som första året bar med sig.
Här kommer en lång harang komprimerad dekadens (nåja, en väldigt måttlig sådan), håll till godo:
INSPARKEN
Vi var så smååå här vill jag utropa fast det bara är ett år sedan. Men faktiskt. Så nya, främmande för varandra och vad vi skulle ägna oss åt, ängsliga och fokuserade på att positionera och förhålla oss till varandra och den nya världen. Insparken var i alla fall strålande; vi möttes av mystiska personer i kåpor som gav oss underliga uppdrag, spelade in en pr-film för skolan på en timme, fick bubbelpicknick, blev överraskade och överrösta med hyllningar och häpnade inför tvåornas starquality när de äntrade karaokescenen och brände av powerballad på powerballad som värsta Helene Sjöholm och Tompa K.
FEMTIOÅRSJUBILEET
Skolan fyllde femtio; vi gjorde oss tjusiga i omklädningsrummen på tredje våningen, minglade uppsluppet, käkade tjusig middag vid långbord, lyssnade på högtidliga tal, Malin var filmstjärnetjusig med halvmeterslångt cigarettmunstycke och dansgolvet inleddes med k00laste Pussy have the power.
ANTAGNINGSFESTEN
Ska väl få behålla sitt mytiska rykte och inte avkrävas alltför mycket detaljer. Men det kan i alla fall uppriktigt sägas att det var maaagiskt. Hogwarts-esque, ceremoniellt, snurrigt och euforiskt, högtidligt, glitterdränkt och nästan extatiskt. Och känslan av att vara med när människors liv förändras i den riktning de drömt om så länge är oslagbar.
SCENSKOLESEMINARIET
I februari kom studenter från de andra tre teaterhögskolorna till oss i Malmö och hängde en hel helg. Den årliga, obligatoriska, innebandymatchen ägde rum och det var ungefär lika delar hetsigt bråkig som skojig, seminarium och workshops hände, vi hade fest på inkonst och jag spelade mina bästa hitz. Dagen efter fixade vi stor brunch med allt en tröttfestad skara kan önska sig. Som arrangör hann jag inte njuta så mycket som en kan göra som besökare, men himla lyckat var det. Dessutom träffade jag Olof som jag jobbar med i Amputation Parts nu och det samarbetet hade troligtvis aldrig hänt om vi inte råkat hamna bredvid varandra vid sidan av dansgolvet den lördagen.
PREMIÄRFESTEN
Det är en traditionstyngd skola på fler än ett sätt och en av traditionerna är att ettorna fixar premiärfesten för treornas slutproduktion. Så det gjorde vi. Jag och Felicia i dramatikerklassen lagade tapas till tjugo personer på fyra timmar som vi i smyg dukade upp i treornas loge, det fixades premiärpresenter och när nämnda klass alldeles premiärhöga dundrade in i uppehållsrummet blev det dans dans dans natten lång.
UTSPARKEN
Årets satsigaste fest som vi planerade i månader, vilket nog inte alls framgår av bilderna. Men det kanske kan jämföras med att ordna en möhippa/svensexa/bröllop/femtioårsfest kombinerat. För tolv personer. Det var kidnappning, lekar skräddarsydda till klassen, bombastisk picknick i slottsparken, antagningsprov och lovebombing bland träden, massagesession i bastu, sjurätters-middag, två påkostade filmer om klassen, glittrig gala med roasting, sjönsång och vass parodi, sentimentalitetsbonanza och rökigt dansgolv. Tveklöst en av årets bästa dagar.
LEKPLATSMIDSOMMAR
Jag har fortfarande inte bloggat om mitt nyår och detta tillkortakommande tänkte jag kompensera genom att blogga om midsommar endast drygt en vecka efter att det skett. Undrens tid är ännu ej förbi. Över midsommar vilar lite samma sorts hetsiga lyckoimperativ som över nyår, jag och Mattias hade ingenting planerat eftersom vi precis kommit hem från Portugal vilket hjälpte för att finta borta ohanterliga förväntningar. Passande nog hörde Emilie av sig och så blev det vi samt Emma som spenderade denna ljusa dag tillsammans.
Först var det bara jag och M. Lyssnade på vinyl.
Hade frukostplaner.
Jag hade haft kokosyoghurtcravings i veckor och hittade tillslut dessa små.
Högtidsdagen till ära gjorde vi eggs florentine, det var godare än vad som egentligen är rimligt. Eftersom salta mackor är det bästa behövdes även en med valnötsost och gurka.
Efter världsmästarfrukost softade vi, handlade och fixade med middagsplaner. Jag skulle göra tårta.
M fixade med smördegspiroger.
Vid fyra kom Emilie och Emma! Knäckte en bärs och snackade om kortfilmen de spelar in tillsammans nu där de spelar par (drömpar).
<3
Det galnaste som hände denna middag var att köksbordet flyttades till vardagsrummet för variation. Livin' on the edge.
Fina Emilie. I höst börjar hon trean och kommer göra sin praktik i Göteborg, kommer sakna hennes smarta rara närvaro i skolan.
Det var en enkel fast ändå lyxig midsommarmiddag som avslutades med jordgubbstårta med vit chokladmousse och mandelmaräng. Jag som aldrig bakar tårta var mkt nöjd med min insats.
Hade djupa samtal med dessa två djupsinniga.
<3
Efter paltkoman gick vi till Folkets park. Jag såg med lite god vilja ut såhär. Gillar det här med vita skor och citronstrumpor.
Här försökte M filma men det blev istället dessa överexponerade bilder. Det vi gör är att dansa på en sorts dansmatta där en kan välja olika tävlingar. Tre barn kom och danstävlade med oss och vi hade en mkt intensiv dansant stund tillsammans.
Detta klätternät är det roligaste i hela parken. Blev snudd på euforisk när jag klättrade i det första gången, det är liksom elastiskt och studsar på det mest behagliga vis.
Den där drar däremot igång min nöjesfältsskräck, har en fobisk inställning till g-kraften.
Ni ser ju hur glad en blir.
Så underskattad vuxenaktivitet.
Mattias körde en mer sval look.
När vi spexat klättrat snurrat klart i parken gick vi hem, lekte galenpanna och åt chippa tills vi alla nådde en gemensam trötthetsgräns. Vi var mycket efter-resan-och-efter-terminen-trötta (Mattias hävdade även att vi var jetlaggade pga en timmes tidsskillnad) och den här sortens stillsamma festlighet matchade det tillståndet alldeles förträffligt.
DEN BÄSTA FÖDELSEDAGEN/-NATTEN
Förra lördagen slog min ålder nya rekord och kammade hem en kvarts sekel. En vag punkt i framtiden som jag länge dragit mig för att besluta vad jag skulle göra av, hur fira, hur kombinera storslagenhet med whatever-attityd. Såhär blev det tillslut och jag har ju redan i rubriken avslöjat att resultatet var av det goda slaget:
Morgonen började med uppvaktning av denna superperson.
Vi skulle äta brunch senare så han gjorde bara en "lite spartansk" förfrukost med ägg-/selleri-/purjolöksknäckemackor, smoothie och kaffe.
Mandelwienerbröd och morotskaka med de exakta proportionerna mellan glasyr och kaka. Slår en upp spartansk i ordboken är den denna bild som dyker upp.
Pakethög!
Som om det inte var nog med att jag tur och ordning hade funnit en mycket fin skjorta, en Amanda Svensson-bok och Hello love av Charlotta Cederlöv (som absolut måste bli nästa högläsningsprojekt) så innehöll det sista paketet jordens finaste solglasögon. Ett par Sunbuddies i spräckligt mönster, så olika de skrangliga fejkraybans jag spenderat mina andra somrar i.
En lyxsak jag aldrig skulle skaffat till mig själv men som var sjukt fint att få.
Och så blodröda ranunkler till det.
Redan här var dagen och vibrerade uppe på sin höjdpunkt. Vi klädde på oss för att ta oss an världen utanför.
Det vill säga Stadsteatern som hade kostymutförsäljning eftersom det var teaterns dag, passande nog.
Det fanns sådana här typer av teatrala kreationer men jag och Mattias lyckades ändå fastna för plagg av enbart svart ull.
Som den här kavajen från Doktor Zjivago.
Med sex stycken nya prima garderobstillskott i en svart plastsäck cyklade vi mot nästa anhalt.
Som var Systrar & bröder där Emma hade paxat ett bord för oss.
Inte nog med att denna punkiga ängel satt där och lyste och ville dela min födelsedag, hon hade även med sig present.
Och ett kärleksbrev. På framsidan hade hon skrivit ut en sms-konversation från när vi kom in på scenskolan och var helt energidränerade, chockerade och svinlyckliga. Vi hookade upp den där avgörande natten över en pizza och sedan dess har vi inte släppt taget.
<3 <3
Vi åt frukostbuffé i flera omgångar tills magen sa definitivt stopp och då drog vi oss hemåt i maklig takt och ordnade med ett och annat ärende på vägen.
Senare på kvällen skulle jag och Paula som fyllde år två dagar senare ha fest och eftersom vi båda går igång på att fixa dona pyssla pynta så var det lite att göra. Som att baka snickerskaka, en överlägsen sötsak eftersom den också är salt.
Jag vankade runt hemma och fixade och hade det så himla bra men märkte också hur svårt det är att acceptera att saker bara är bra, att det faktiskt var helt molnfritt och bekymmerslöst och lyckligt just denna dag. Det känns som att det kommer slå tillbaka, straffa sig, att det måste vara något som är fel. Det är underligt.
Men den angstiga förnimmelse och iakttagelse tog i alla fall inte över utan höll sig i bakgrunden. Jag och Mattias fortsatte med att baka pizza till kvällen. Har hittat en pizzeria där en får köpa färdig pizzadeg, för oss lata eller med dålig framförhållning. Fick köpa tre degklumpar för 10 kronor, WIN. Only on Möllan.
När allt var klart (ca 2 timmar senare än beräknat förstås), lastade jag mig själv full av kassar och plåtar och gick några nummer längre bort på gatan där Paula bor (Malmöavstånd 4ever). Där var hon och hennes roomie samt två systrar i full gång med att fixa resten av festen. Som denna cheesecake.
Några dagar tidigare hade vi varit i Malmös eget kitschmekka Partyland, ett tokkommersiellt syntetiskt kalasparadis som framkallar en underlig och mycket intensiv känsla av äckel-möter-eufori. Där finns allt ifrån banderoller av rosa bebisfötter och Frozenkonfetti, till hyllmetrar av piñatas, ballongvalv och tårtdekorationer. Vi gick därifrån med väldigt mycket ballonger.
Men grädden på moset kronan på verket var denna rosa heliumdelfin. Säg en fest som inte skulle piggas upp av denna.
Paula hade fixat drinkhörna.
Två av systrarna.
KOLLA HUR FINA.
){kind=link}
Födelsedagspinglor och rosa delfin.
Och så kom det folk som sjöng i stämmor och som gav oss Fucking Åmål-affischer och chokladdjur och tog vardagsrumsgolvet i festlig besittning.
Alex hade stukat foten gul och blå på en rörelselektion och lajvade därför Richard III-fysik hela kvällen (ursäkta teaterintern referens).
Vi fick varsitt partykit som tex innehöll sådana här discokulor ficklampsformat.
Sedan var det hemmafest på det bästa sättet, det bara pågick tills klockan slog om till sommartid och vidare, det blev senare och ljusare och en nästan osannolikt lovande början på ett nytt år i livet.