Jag låter inte semesterbloggandet frysa inne bara för att kalendern snart tippar över till september, alla halvfärdigbloggade resor dröjer som en dålig bismak så jag vill helst inte samla på mig fler. Därför kommer här det längsta, men inte sista, Portugalavsnittet:
Tredje dagens första halva spenderades i trädgården. Egentligen fanns det ingen anledning att röra sig bort ifrån den eftersom den var typ edens lustgård. Vi var extremt bleka för att state the obvious, jag slog knut på hjärnan med att läsa Donna Haraways Cyborgmanifest eftersom jag hade läst ut vår bokklubbsbok Stål.
Killtrixning.
Jag och Malin tog en promenad längs ecopistan (vandringsled), fotade en mkt deppig och antik lekplats och pratade relationer.
När vi kom hem hade dessa två gjort om stenbordet till en säng och låg och läste Expeditionen högt. Bara en sån sak.
Sommarluncher av den här sorten kan ju vara något av det mest livsnjutiga som finns. Omelett, caprese, oliver, smörstekt salvia, örtsmör, sallad, rostat bröd.
Popcornhunden hängde med oss, fick lukta på Joels snus och blev omedelbart försatt i stridsberedskap.
Kaffe å så.
Det spelades backgammon. Denna och kanske de fyra nästkommande bilderna har Malin tagit.
Och timmarna gick och kaffekopparna fylldes igen och hundmagar gosades.
Sedan åkte vi på utflykt till Baiona i Spanien. Parkerade vid den finaste balkongen jag sett.
Filt, boll, puss.
Glass var det första behov som behövdes tillfredsställas. Åh kolla dessa fina alltså.
Baiona är en liten kuststad, säkert väldigt turistig lite senare på sommaren. Där fanns ett stort parador som låg just vid havet med en promenadväg omkring, så vi satte av på den.
Dessa musselformationer?! Finaste.
Stannade vid vattnet och Joel badade fast Atlanten tydligen var skärande kall.
På betryggande avstånd från böljans djup.
Och så satt vi där på klipporna och diskuterade Stål en lång stund.
Att gå runt ett gammalt fort.
Fin plats ja.
Hittade bredbent hund.
Pausade vid en basketplan för att konsultera tripadvisor om restaurangrekommendationer.
Men sedan gick vi istället bara längs den lilla huvudgatan och kunde inte avgöra om något tapasställe var bättre än något annat så det blev det som låg finast. Vi satt ute och det passerade någon typ av helgon-högtidsparad (mycket av den varan på denna resa). Det bästa med denna måltid var skålen i förgrunden som var fylld med smält mozzarella och tomatsås. Flytande pizza i stort sett. Positiv upplevelse.
En fin i en bar.
Och så kom regnet och solen genom regnmolnen.
Formklippta träd och LJUSET.
Fick söka skydd för den värsta skuren. Christoffer och Mattias förhåller sig olika till kameror, poserande och seriositet.
Hamnen guldbadades.
Bara att gå och hämta skatten.
Vi gick längs guldlackerade stengator, köpte lösgodis i en butik med grönt ljus och for tillbaka över gränsen till Portugal och huset. Om jag håller reda på dagarna rätt så var det den kvällen vi hade den ro-li-ga-ste charadkvällen någonsin. Om det inte var den kvällen så hade redan så mycket av allt som är det bästa i livet redan rymts.
